“Erotikon” reviewed by soundofmusic.nu

Erotikon
Bakom The Beautiful Schizophonic döljer sig portugisen Jorge Mantas. Hans senaste album, Erotikon, utgörs av långsamt böljande drone-stycken, enligt pressreleasen med ett mer eller mindre tydligt erotiskt/romantiskt tema skvalpande i bakgrunden. Musiken ligger som en tunn, varm morgondimma i rummet. Anslaget är så mjukt att jag snarast vill kalla det silkeslent. Faktum är att albumet är så undflyende och skirt att det nästan blir provocerande. Men jag är inte säker på att detta nödvändigtvis måste vara något negativt, det hela är så väl genomfört att jag faktiskt kapitulerar.

Ute på ambient-/drone-marknaden finns en uppsjö med liknande skivor. Gränsen för när de blir tråkiga eller helt enkelt utbytbara är hårfin. Men här tycker jag mig ändå hitta en relativt personlig stil, en smått förförande grundton. I grunden handlar det ju enbart om ifall det fungerar eller inte. Och här tycker jag att det fungerar. Ett jämnt album, men några spår sticker ut mer än andra. I “Blumarine” bubblar det till lite med en slags undervattenskänsla. “Musgo” blandar kvittrande småfåglar med radiovågsbrus och “Alba” samplar en inspelning från 1860 av “Au Claire de la Lune” – sannolikt den första inspelningen av en mänsklig röst, gjord på en så kallad fonoautograf.

Erotikon är ett så pass vackert album, så pass rent i sin form, så pass ljuvligt flytande att det blir lite svårt att inte tycka om. Jag läser på konvolutet att röst, piano, gitarr och Fender Rhodes smyckar ut ljudbilden. Typiska element men alls inte särskilt lätta att urskilja här. Att dessa akustiska inslag är så väl integrerade i musiken gör att albumets skimrande “kärlekssånger” får en mystisk och hemlighetsfull karaktär. Nämnde jag att det låter drömskt också? Mattias Jonsson

via soundofmusic.nu

This entry was posted in Reviews and tagged , . Bookmark the permalink. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

Post a Comment

You must be logged in to post a comment.

  • Tags

  • Categories

  • Archives